lonngreat.blogg.se

För några år sedan så lämnade jag campuspuben Sivans i Växjö och styrde stegen mot min lägenhet några hundra meter därifrån. Med min mp3-spelare på högsta volym så var sinnesnärvaron inte direkt på topp, ja detta kan eventuellt ha berott på andra saker också... =) Plötsligt så fick jag en kraftig smäll i ansiktet och jag trillade i backen. Tydligen hade några killar bestämt sig för att avrunda en säkerligen trevlig kväll med att göra den ännu trevligare, genom att misshandla undertecknad. För att göra en lång historia kort så lyckades jag värja mig förhållandevis bra men resultatet blev en bruten hand, något jag fick lida av i flera månader.

Idag är jag i princip helt återställd med undantag från vissa problem som jag inte orkar rada upp här.

Efter en bra dag på jobbet med flera goda elevinsatser så klev jag idag ca 15.15 innanför dörren bara för att trampa på ett kuvert märkt Skandia. Med något skakig hand öppnade jag kuvertet bara för att få följande chockbesked: "Vår bedömning är att dina besvär motsvarar en medicinsk invaliditet på 2 procent till följd av lillfingerfraktur på höger hand."

Ladies and gentlemen... Lönngreat är invalido!

Till saken hör att jag under två år väntat på ett försäkringsbesked om eventuell ersättning. För ett par månader sedan så var jag på sjuhuset och undersökte handen, fotade ärrbildning etc. och nu har jag gått och väntat på dollares. Jag hade räknat med max 5000kr... vet ni hur mycket jag fick? Smaka på summan 25 440kr.... =)

Jag kan bara konstatera att fru fortuna ler mot mig och har gjort så under några år nu. Jag älskar mitt arbete, jag har en fantastisk flickvän och jag ska bli pappa. Att bli pappa innebär dock extremt många förändringar, inte minst ekonomiska. Plötsligt ska en uppsjö av dyra babyprylar inhandlas för och inte tala om en bil. Som ett brev på posten kommer det då 25 000 spänn... Jag lyfter på hatten... Tack och bock!

Gå nu inte ut och bryt handen för och fixa flis bara... =) Jag lider inte av handskadan i dagsläget men vem vet hur skadan kommer kännas av i framtiden?

Dagens musikvideo blir fantastiska Saftey Dance med Men Without Hats... Enjoy: http://www.youtube.com/watch?v=AjPau5QYtYs

Eftergårdagen så hade jag inte tänkt skriva mer om LOST men efter en relativt upplysande kommentar av en viss Carl Af Jederstaam så känner jag mig tvungen att skriva om serien en sista gång =) (sorry alla som är helt ointresserade).  

Carl skrev:
"Ledsen att göra dig besviken herr lönngreat men din teori faller lite på att lost-skaparna själva har gått ut och sagt att de inte dog i kraschen. Allting har hänt. De som levde längst på ön var Ben och Hugo som vaktade ön i X antal år. Men du har rätt i din andra del nämligen att det har med hinduism att göra - och det faktum att de är kopplade till varandra för att kunna passera vidare efter döden. De skapar något som kallas för "sideway purgatory"."

Då jag inte kännt till uttrycket “sideway purgatory” så undersökte jag naturligtvis detta och faktum är att teorin som förklaras stämmer mycket väl överens med de teorier som jag redovisade igår natt. Jag utgår här ifrån en artikel som publicerats på CBS hemsida där man lägger fram en teori (märk väl att detta också rör sig om en teori, det finns inga källor som pekar på att skaparna bakom LOST har uttalat sig).

Teorin som bottnar i begreppet ”sideway purgatory” handlar helt enkelt om det existerar olika dimensioner där vi lever i en annan verklighet. I LOST så ser vi, precis som jag nämnde i min egen teori, detta universum i sista säongens paralellhandling som utspelar sig i USA.

I artikeln så diskuterar man hur detta universum skapats och varför det finns till. Här menar man att dimensionen skapats av karaktärerna själva eftersom de behöver varandra för att kunna övervinna sina demoner/alla de personliga problem som varje karaktär har kämpat med.

Jacks problem har t.ex. främst bestått i sina dåliga relation till sin far. I den nya dimensionen så får Jack därför en son för att kunna bygga upp den goda relation som han aldrig upplevde med sin egen far. Benjamin Linus som mått oerhört dåligt över Danielle Rousseau och Alex död, får i den nya dimensionen en mycket god relation till dessa. Han mår också dåligt över att ha mördat Locke men som bekant så förlåter Locke honom i slutet.

Detta faktum utesluter emellertid inte min analys (lutad mot hinduismen). Som ni säkert känner till så finns det olika sätt att nå Brahman (världssjälen) (eller för all del Nirvana) och uppnå ett högre upplyst tillstånd. Hinduismen och Buddhismen visar olika sätt att nå detta mål, bland annat genom meditation eller genom att samla en jävla massa god Karma.

I LOST så kan karaktärerna gå vidare först då de övervunnit sina egna problem, vilket de gör i slutet.

Carl Af Jederstaam (vem är du föressten? =) nämner att skaparna bakom LOST gått ut med info om att karaktärerna inte dog i flygkrashen, själv hittar jag inte någon källa som styrker detta men jag är helt redo att gå med på detta uttalande.

De viktigaste inslagen i min teori (Maya (illusionen), Brahman (världssjälen), Moksha (frigörelsen), Samsara (vandringen) ) kvarstår fortfarande och rimmar väldigt bra med teorin om ”Sideway purgatory”.

Min teori faller således inte men kanske kan man då konstatera att den innehåller fel i fråga om detaljer. Vi säger att de inte dog i flygkraschen och att ön var verklig, det vill säga en plats där illusionen Maya inte rådde, en plats där verkligheten faktiskt var verklig... Frågan är då vad ön egentligen är.

Faktum är att jag själv funderat på detta under dagen, innan jag läste din kommentar Calle. Jag tror att ön faktiskt kan vara en plats där Brahman (världssjälen) har sitt centrum, det vill säga grottan med ljuset. Ön har dock ett inbyggt försvarssystem för att skydda platsen från inkräktare såsom öns ”skeppsbrutna”. Försvarssystemet märks på olika sätt, dels genom Jacob och ”the man in black”, navigeringssystem som slås ut då man närmar sig ön, dels genom att man lyckas flytta ön då den hotas etc. etc.

Man kan också fråga sig vad Jacob och ”the man in black” är för figurer. Min spontana tanke är att dessa fungerar som Yin och Yang som är universums urkrafter. Yin och Yang kan delvis kopplas till tanken om att världen är beroende av att ett motsatsförhållande får råda, t.ex. ont och gott. Jacob och hans bror får i serien förklarat för sig att deras styvmor gjort så att de inte kan skada varandra. Anledningen till detta är antagligen att om vågskålen skulle väga för mycket åt ett håll så skulle motsatsförhållandet hotas och världen skulle rämna.

Man kan analysera sig till vansine... alla svar har jag inte, jag undrar t.ex. fortfarande vilken funktion som ”sifferkombinationen” spelade, någon som vet? Jag är dock nöjd med min Hinduteori och den är svår att ifrågasätta ey?

Nog om LOST, nu ska jag (förmodligen) inte nämna serien igen... =) Jag tänker dock avsluta med att citera den dialog som äger rum mellan Jack och hans far Christian i seriens slutscen:

Jack: Du dog...

Christian: Ja, ja det gjorde jag...

Jack:  Så hur är du här nu?

Christian: Hur är du här?

Jack:  Jag dog också...

Christian: Det är okey...

Jack:  Jag älskar dig...

Christian: Jag älskar dig också min son...

Jack:  Är du verklig?

Christian: Det hoppas jag verkligen, ja jag är verklig, du är verklig, allt som någonsin hänt dig är verkligt, alla människorna i kyrkan, de är också verkliga...

Jack:  Är de alla döda?

Christian: Alla dör någon gång "kiddo", några av dem innan dig, några av dem långt efter dig...

Jack:  Men varför är de alla här nu?

Christian: Det finns inget nu, inte här...

Jack:  Var är vi pappa?

Christian: Detta är en plats som ni alla skapade tillsammans så att ni skulle kunna hitta varandra. Den viktigaste delen av ditt liv var den tid som du spenderade tillsammans med de här människorna, det är däför som ni alla är här, ingen dör ensam Jack, du behövde dem alla, och de behövde dig...

Jack: Varför då?

Christian: För att minnas, och för att släppa taget...

Jack:  Kate sa att vi ska ge oss av...

Christian: Inte ge sig av, gå vidare...

Jack:  Vart ska vi?

Christian: Låt oss ta reda på det…


Dagens musikvideo blir en ful-live-version av The Hives Hate to say I told you so ifrån år 2000... Enjoy: http://www.youtube.com/watch?v=Guyt6eJG2XE

Ikväll tittade jag och Tilda på finalavsnittet av LOST och vilket avsnitt det var! Tilda som inte sällan fäller en och annan tår i tv- och videosammanhang låg jämte mig och… ja… lipade… sorry Tilda men det gjorde du faktiskt. Faktum är att jag kanske själv fällt en liten tår om jag inte varit grymt fokuserad på att analysera avsnittet och hitta en lösning på alla frågetecken som denna fantastiska serie bjudit på. Skaparna av serien gick nämligen innan finalavsnittet sändes i USA ut med info om avsnittet skulle bjuda på många frågetecken, något som nog oroade många, inklusive mig själv. Hur jävla kul hade det varit om man inte fattat grejen efter 6 säsonger?


Mycket riktigt så har det visat sig att många inte fick alla de svar som de önskat. Tilda var t.ex. lite vilsen då hon somnade in här jämte mig i sängen (på tal om det kan jag tillägga att du nyss pratade i sömnen igen älskling, du halvsatte dig upp och började leta efter årtal på täcket… =).

I alla fall så kräver detta faktum att jag nu analyserar hela serien och lägger fram en teori om hur allt ligger till. Detta kräver dock en liten grundkurs i religion men jag lovar att om ni bara orkar läsa allt så kommer nog alla frågetecken kring serien att suddas ut. Märk dock väl att detta bara är min åsikt/analys… =)

De världsreligioner som i serien tydligast lyser med sin närvaro är hinduismen/buddismen (de är så lika så jag orkar inte skilja på dem).  Det är hinduismen/buddismen som jag tänker utgå ifrån i mitt försök att finna en lösning på det något hemlighetsfulla slutet i serien LOST.

 Först måste jag redogöra för några centrala begrepp inom hinduismen/buddismen: Maya (illusionen), Brahman (världssjälen), Moksha (frigörelsen), Samsara (vandringen).  

Den vanliga människan lever under illusionen att det vi ser, den verklighet som vi har framför ögonen, egentligen inte alls är på riktigt. Denna illusion kan vi kalla Maya. Illusionen är skapad av Brahman som är världssjälen, sanningen bakom allt. För kristna så skulle Brahman, enligt min åsikt, kunna ses som Guds himmelrike. För att uppgå i Brahman så måste människan nå Moksha som är själva frigörelsen ifrån den lögn vi lever i.

Samsara kan beskrivas som en pågående vandring, så länge vi inte är i närheten av att nå Brahman (himlen) så kastas vi mellan världar där vi lever olika liv. Samsara är sålunda en process med en tendens att vilja fortsätta att skapa världar, som vi sedan förflyttar oss till. Så snart en värld störtar ihop, skapar du en annan och far dit. Samtidigt träffar du på andra människor som också skapar sina egna världar.

Vandringen mellan olika världar anser en del sker genom återfödelse. Här blir det dock jävligt viktigt att poängtera att man inte nödvändigtvis återföds på samma plats, det vill säga att det inte bara finns en enda jord som man ständigt återvänder till. Istället finns det olika dimensioner, olika jordar om man uttrycker det så, som man kan hamna på.

Samsara (vandringen) upphör alltså först då vi blir redo att spotta Maya-illusionen i ansiktet, genomgå frigörelsen Moksha och uppgå i världssjälen Brahman.

 

Har du nu kläm på att detta så kan vi fortsätta analysera LOST…

 Som alla vet så kraschade planet med människor, några överlevde och hamnade på ön. På ön fanns bland annat ”the others”.

Min teori är att alla dog när planet kraschade, alternativt så ägde någon flygkrasch egentligen aldrig rum för alla var redan döda (det spelar egentligen ingen roll). Ön var således en plats där alla döda själar irrade runt, förvirrade (lost=), utan vetskap om att de dött. På ön så fanns det, förutom seriens huvudpersoner, andra människor som dött… ”the others”. Ön kan här vara en riktig dödsrikets anhalt, en plats där vissa människor hamnar då de dör i väntan på att få träda in i himmelriket (Brahman). Alternativt så är ön bara en illusion skapad av Maya, processen Samaras försök att leda vidare människorna på vandringen. Det är denna sistnämnda teori vi kör på här…

Människorna luras mycket riktigt av illusionen och tror att det som de upplever på ön är verkligt. De strävar efter att ta sig ifrån ön och många av dem lyckas tillslut. Av olika anledningar så dras dock alla tillbaka till ön, detta på grund av varandra.

Väl tillbaka på ön så fortsätter de att leva under illusionen Maya, en illusion som visar dem en verklighet fylld av övernaturliga ting. Några av karaktärerna dör i den sista säsongen, andra överlever och lyckas lämna ön i det sista avsnittet.

Men vänta nu… samtidigt som allt detta har hänt i den sista säsongen så har vi ju fått se en parallellhandling där karaktärerna lever ”vanliga liv” hemma i USA. I denna parallellhandling så har vi ju fått se hur karaktärerna, som här inte känner varandra, tack vare Desmond blir sammanförda och ”vaknar”. Plötsligt så känner alla igen varandra och i slutet så träffas de i en kyrka där Jacks pappa öppnar portarna till ”ljuset”.

Hur hänger detta samman med händelserna på ön? Svaret är enligt min mening: INTE ALLS. När de sista överlevarna lyckas få igång flyplanet och lämna ön så lever de fortfarande under Maya-illusionen. De kommer antagligen hem till USA igen där de lever sina liv tills de dör. Detta visas emellertid inte i serien. Istället visas vad som händer med karaktärerna efter denna död. Karaktärerna fortsätter sin Samsara-vandring i ett annat liv, på en annan plats (dimension) där de inte känner varandra eller minns sina tidigare liv.  

Plötsligt lyckas dock Desmond vakna ur drömmen, han når frigörelsen Moksha och plötsligt står allt klart för honom. Han blir upplyst (typ Buddha) och nu minns han sitt tidigare liv och alla de andra karaktärerna. Han inser att de också är redo att vakna ur drömmen. För att lyckas med detta så för han dem samman och det är då de minns, de når också Moksha. Det är pågrund av vetskapen om att de alla lever i en lögn som t.ex. Jack så lättvindigt kan lämna sin son, som ju Locke påpekar inte finns. När de i slutet samlas i kyrkan så gör de detta för att de vill uppgå i Brahman, träda in i Guds himmelrike tillsammans. Detta är som sagt ett val, Benjamin Linus väljer ju t.ex. att stanna kvar ett tag, med andra ord ungefär som Buddha, någon som nått upplysning men väljer att stanna för att sprida budskapet.

Frågar ni mig så var det ett grymt bra finalavsnitt på en grymt bra serie. Tyvärr tappade många intresset under tidigare säsonger men de flesta av oss som inte gav upp är nog jävligt nöjda…

Detta var min förklaring, take it or leave it men kommentera gärna. Kommentera föressten gärna alla inlägg, det är kommentarerna så får en att vilja fortsätta skriva. =)




Dagens musikvideo blir den gamla dolda-kameran-videon till Fatboy Slims Praise You... Enjoy: http://www.youtube.com/watch?v=LiXg_70rMeM&feature=fvst

Tjena... inlendningsvis så kan jag sammanfatta dagens nyheter med några välvalda rubriker ifrån Aftonbladet:

*Mirabelle, 1, dog av sjukhusslarv
*Katrin och Bingo har fått sin Ringo
*Smugglare togs med knark för 90 miljoner i byxan
*Uppror efter ny Facebook-miss
*Nadal spelar i klocka värd 4,2 miljoner
*Byggde ubåt i sitt garage
*Ullared-Morgans drömåk
*Jill: Jag lever med två män
*Den unika kyssen visar apans minne
*Man dog i Malaria efter semesteresa

Av dessa nyheter reagerade min Matilda mest över nyheten om Katrin och Bingos barn, hon sitter just nu i sovrummet och hetsarbetar igång min bärbara. Själv är jag mest intresserad av Ullred-Morgans drömbil, jag ska ju nämligen till Ullred for some mastodontshopping om mindre än två veckor och då måste jag givetvis ha hittat något att snacka med Morgan om. Ja jag måste erkänna att jag tillhör den unika samling killar som faktiskt gillar Ullared... Tilda har hittat en drömkille helt enkelt... =)

PÅ Aftonbladet står det också att läsa om en ny sädercirkel i Wiltshire (inte långt från Stonehenge). För er oinvigda så är alltså en sädercirkel (crop cirkel) ett mönster som bildas i säderfält och många spekulerar kring huruvida dessa är skapade av konstnärliga skojare eller UFON. Dagens filosoferande får således omfatta lite filosoferande kring rymden, utomjordningar etc. etc.



Min tro på den gudsbild som bibeln förmedlar är inte särskilt stor men under åren som gått så har jag kommit till insikt med att allt det vi ser här på jorden måste ha ett ursprung, en början. Människan är något begränsad i sitt tankesätt på det viset, vi kan helt enkelt inte förstå vad oändlighet är, vi styrs helt av sådant som vi kan ta på och oändlighet är för oss helt ogreppbart. Jag har, liksom de flesta människor, många gånger filosoferat över rymdens oändlighet och ändå kommit fram till att rymden nog trots allt måste ha ett slut. Alternativet skulle annars vara att man, efter att länge ha färdats i en riktning, till slut kommer tillbaka till den plats där man började. En kanske inte helt orimlig tanke om man tänker sig rymden som ett sorts klot, att man liksom på jorden färdas runt runt. Så begränsad är jag i mitt tankesätt, den enda oändlighet som jag kan förstå är alltså något som hela tiden återupprepar sig självt. Denna syn på universum har jag emellertid valt att förkasta, någonstans tror jag att det finns ett slut och finns det nu ett slut så finns det en början, det är där vi hittar gud, skaparen av allt.

Mina filosofiska tankar kretsar dock inte bara kring gud och rymden, givetvis har jag också många gånger ställt mig frågan om vad människan egentligen är, vad allting egentligen är. Vi tvingas dock analysera vår omvärld med de ord och begrepp som vi redan känner till, ord och begrepp som vi själva skapat. En stol är en stol och den sitter man på, och så är det med det (mycket pedagogiskt och flummigt framlagt). Vad jag vill komma fram till är att vi egentligen inte vet ett skit. Vi vet inte vad vi är, vi vet inte vad rymden är, vi vet inte vad universum är.

Jag vill också peka på ett självklart faktum här, universum är så enormt att det vore hybriskt naivt av oss och tro att vi bor på den enda planeten där det finns förutsättningar för liv. Betänk också att en förutsättning för liv är något väldigt relativt. Om vi då alla kan fastslå att "utomjordningar" finns så är ju frågan om de någonsin besökt oss? Här brukar många lägga i bromsen.... - Liv på andra planeter kanske finns men fan heller att de varit/är här... Varför i helvete inte då för?

Ponera att en planet bildats 200 miljarder år innan vår... borde deras teknologi då inte vara jävligt långt före vår egen? Betänk också att vi redan tagit oss ut i rymden.

Jag såg en gång en dokumentär som jag vill minnas kallas "flying rods", en dokumentär om främmande livsformer och delvis om liv på andra planeter. En av männen i dokumentären var inne på samma sak som jag, människans begränsade begreppsapparat. Han skrattade förnöjt åt vår bild av utomjordingar som små gröna män och menade att förutsättningarna för liv på andra planeter skulle kunna vara så annorlunda dem på jorden att vi i teorin skulle kunna ha en utomjording mitt framför ögonen på oss utan att förstå det. Vi har svårt att föreställa oss en levande varelse som inte har en bekant fysisk form. Jag nämnde denna teori för en kär vän en gång och fick då som svar: - Så utomjordingen skulle vara osynlig då, eller gjord av luft? Återigen så är vi tillbaka på ruta ett, om inte varelsen har en fast fysisk form så är den antingen gjord av luft eller så är den osynlig. Vi analyserar utifrån kända lagar.

Efter denna utläggning så vill jag sålunda presentera ett förslag. Istället för att förkasta allt mystiskt och "övernaturligt", varför inte göra helt tvärtom? Det har aldrig, så vitt vi vet, bevisats att själen, gud, sjöodjur, spöken eller ufon existerar. De flesta tvingas helt enkelt lita på alla historier som berättas av andra, historier som många, om inte de flesta tar för osanna. Märk dock väl att det heller aldrig bevisats att dessa företeelser inte existerar och i och med det så vill jag påstå att vi har ett val, vi kan tro eller inte tro. Jag vet iallafall vilket alternativ som jag anser vara mest spännande, hur jävla naiv och blåögd jag än kan uppfattas av andra.

Dagens musikvideo blir Fel del av gården med Movits... Enjoy: http://www.youtube.com/watch?v=LnaeImQ0TSg

Om dagen som helhet finns inte mycket och säga... annat än tack som fan för värmen. Då jag gick till jobbet idag så var det ruggigt som fan men någon gång under dagen slog det om helt utan en annans vetskap. Tydligen ska det ha varit 24 grader varmt idag?

Hur som helst så kikade jag precis på ett nyhetsinslag på Aftonbladet där man i Pakistan roar sig med att bland annat bränna den Svenska-, Norska- och  Amerikanska flaggan i protest mot avbildningar av Mohammed, som ju är förbjudet inom Islam. Hur gärna jag än vill skratta åt spektaklet så känner jag likförbannat någon sorts ilska leta sig upp till ytan då jag ser den svenska flaggan i lågor. I inslaget så nämns bland annat att den muslimska proteströrelsen (inte helt liten) vänder sig emot att Mohammed avbildats iklädd en björndräkt i tv-serien Southpark.......... Mohammed iförd en björndräkt i Southpark.... en tecknad serie.... Shit vad det måste svida.... 

Att den svenska flaggan bränns beror delvis på Lars Vilks avbildningar av Mohammed och jag känner min splittrad inför dennes "arbete". Min gissning är att Vilks med största sannolikhet vill utmana yttrandefriheten och skapa debatt. Yttrandefriheten ger Vilks rätten att kränka vilka religioner han vill, han hamnar inte närheten av gränserna för hets mot folkgrupp.

Att avbilda Mohammed som en rondellhund upprör dock djupt religiösa muslimer på ett sätt som många av oss aldrig riktigt kan förstå, vi är trots allt ett av de mest sekulariserade länderna i världen. Valet av mål känns billigt som fan men samtidigt ganska smart om man vill nå ut med ett budskap. Protesterna som nu haglar in över Sverige och Vilks personligen är mycket aggressiva och hotfulla. Vilks har själv blivit misshandlad och hans bostad utsatt för mordbrand. På tv ser vi hur den svenska flaggan bränns och jag är nog inte ensam om att konstatera att Sverige inom en snar framtid kommer att få bevittna sitt första stora terrordåd. Fanatikerna drar uppenbarligen alla över en kant och anser att hela Svergie ställer sig bakom hånen mot deras profet, det är trots allt inte en bild på Vilks som bränns utan den svenska flaggan.

Långt ifrån alla muslimer är aggressiva religiösa fanatiker men fanatikerna finns och de är onekligen jävligt många. Det är dessa människor som reagerar starkast över hånen och det är deras sätt att protestera som hotar demokratin och grundlagar så som yttrandefriheten. Människor som Vilks lyckas medvetet, eller omedvetet att locka fram dessa människor och visa för världen att de finns.

Yttrandefriheten är en av de viktigaste byggstenarna i ett demokratiskt samhälle. Att utmana yttrandefriheten genom att göra som Vilks skapar givetvis debatt, en debatt som är viktig att hålla levande. Vi får aldrig ta yttrandefriheten för given. Samtidigt känns valet av mål, som jag tidigare nämnt, ganska billigt. Frågan är om hånen är värda all möda när den första bomben smäller? Kanske är det det?

Dagens musikvideo blir en backstage-akustisk version av Highwayman med Hoffmaestro och Chraa... Enjoy:
http://www.youtube.com/watch?v=xftXg7hf0O4

Ett helt år har passerat sedan jag senast var inloggad på bloggen och vilket år det har varit... =)

Den största händelsen är naturligtvis att undertecknad ska bli pappa och detta faktum är den största anledningen till att jag nu sitter i sängen och skriver dessa rader. Jag känner att det kan vara roligt att skriva av sig lite tankar innan "Dagen D", tankar som man senare kan titta tillbaka på...

Matilda är nu i vecka 27 och veckorna från det att vi gjorde det första gravtestet har verkligen bara susat förbi. Visst har damen fått tampas med illamående och en del krämpor, krämpor som givetvis jag delat som åskådare  (det är långt ifrån roligt att maktlöst behöva stå och se på) men positivt är att vi faktiskt förskonats helt ifrån humörsvängningar =)

Två frågor har jag hittills fått besvara ett hundratal gånger: - När är det dags? samt - Hur känns det?
Den första frågan är relativt enkel att besvara... Om allt går som planerat så landar vi en dotter den 20e Augusti, värre är det med den andra frågan. Man skulle kunna tro att det borde kännas mer, många tror nog att man slits mellan euforisk lycka och förtvivlan, att man är jättenervös och stolt etc. etc. Jag talar givetvis bara för mig själv och personligen kan jag dock konstatera att det inte känns så mycket, anledningen till detta är nog det overkliga i situationen, jag tror inte att jag kommer förstå förrän jag håller det lilla livet i mina armar.

Jag vet att jag ska bli pappa men jag kan inte identifiera mig in i rollen, även om jag tror och hoppas att jag kommer bli en riktigt bra farsgubbe. Jag längtar, jag känner en stor stolthet samtidigt som vardagen kantas med en portion oro. Det ska ju sägas att jag, även om jag kanske inte visar det, känner någon avgrundsdjup beskyddarinstikt över Tilda och barnet. Har du som läser t.ex. ställt dig frågan om huruvida du skulle kunna dö för någon du älskar? Hade jag ställt mig frågan för ett år sedan så hade nog svaret varit NEJ... oavsett hur mycket jag än älskar någon så skulle jag nog i stundens hetta hålla mig eget liv högst... så är det dock inte längre... på riktigt alltså... en sjuk insikt... men skön på samma sätt. Antagligen är detta något biologiskt... vi är skapade för att skydda vår avkomma.

Saker på agendan just nu:
*Autumn Falls har splittrats, jag letar efter nya forum där jag kan syssla med musik.
*Tilda och jag letar ganska passivt lägenhet... Hittar vi något bra så byter vi nog men vi tar det ganska lugnt.
*Det börjar bli dags att skaffa barnvagn.
*Det börjar bli dags att skaffa bil.
*Vi planerar Ullaredbesök för storhandling av bl.a. babyartiklar.
*Jag längtar efter somarlov, det börjar närma sig =)