lonngreat.blogg.se

Tjena... inlendningsvis så kan jag sammanfatta dagens nyheter med några välvalda rubriker ifrån Aftonbladet:

*Mirabelle, 1, dog av sjukhusslarv
*Katrin och Bingo har fått sin Ringo
*Smugglare togs med knark för 90 miljoner i byxan
*Uppror efter ny Facebook-miss
*Nadal spelar i klocka värd 4,2 miljoner
*Byggde ubåt i sitt garage
*Ullared-Morgans drömåk
*Jill: Jag lever med två män
*Den unika kyssen visar apans minne
*Man dog i Malaria efter semesteresa

Av dessa nyheter reagerade min Matilda mest över nyheten om Katrin och Bingos barn, hon sitter just nu i sovrummet och hetsarbetar igång min bärbara. Själv är jag mest intresserad av Ullred-Morgans drömbil, jag ska ju nämligen till Ullred for some mastodontshopping om mindre än två veckor och då måste jag givetvis ha hittat något att snacka med Morgan om. Ja jag måste erkänna att jag tillhör den unika samling killar som faktiskt gillar Ullared... Tilda har hittat en drömkille helt enkelt... =)

PÅ Aftonbladet står det också att läsa om en ny sädercirkel i Wiltshire (inte långt från Stonehenge). För er oinvigda så är alltså en sädercirkel (crop cirkel) ett mönster som bildas i säderfält och många spekulerar kring huruvida dessa är skapade av konstnärliga skojare eller UFON. Dagens filosoferande får således omfatta lite filosoferande kring rymden, utomjordningar etc. etc.



Min tro på den gudsbild som bibeln förmedlar är inte särskilt stor men under åren som gått så har jag kommit till insikt med att allt det vi ser här på jorden måste ha ett ursprung, en början. Människan är något begränsad i sitt tankesätt på det viset, vi kan helt enkelt inte förstå vad oändlighet är, vi styrs helt av sådant som vi kan ta på och oändlighet är för oss helt ogreppbart. Jag har, liksom de flesta människor, många gånger filosoferat över rymdens oändlighet och ändå kommit fram till att rymden nog trots allt måste ha ett slut. Alternativet skulle annars vara att man, efter att länge ha färdats i en riktning, till slut kommer tillbaka till den plats där man började. En kanske inte helt orimlig tanke om man tänker sig rymden som ett sorts klot, att man liksom på jorden färdas runt runt. Så begränsad är jag i mitt tankesätt, den enda oändlighet som jag kan förstå är alltså något som hela tiden återupprepar sig självt. Denna syn på universum har jag emellertid valt att förkasta, någonstans tror jag att det finns ett slut och finns det nu ett slut så finns det en början, det är där vi hittar gud, skaparen av allt.

Mina filosofiska tankar kretsar dock inte bara kring gud och rymden, givetvis har jag också många gånger ställt mig frågan om vad människan egentligen är, vad allting egentligen är. Vi tvingas dock analysera vår omvärld med de ord och begrepp som vi redan känner till, ord och begrepp som vi själva skapat. En stol är en stol och den sitter man på, och så är det med det (mycket pedagogiskt och flummigt framlagt). Vad jag vill komma fram till är att vi egentligen inte vet ett skit. Vi vet inte vad vi är, vi vet inte vad rymden är, vi vet inte vad universum är.

Jag vill också peka på ett självklart faktum här, universum är så enormt att det vore hybriskt naivt av oss och tro att vi bor på den enda planeten där det finns förutsättningar för liv. Betänk också att en förutsättning för liv är något väldigt relativt. Om vi då alla kan fastslå att "utomjordningar" finns så är ju frågan om de någonsin besökt oss? Här brukar många lägga i bromsen.... - Liv på andra planeter kanske finns men fan heller att de varit/är här... Varför i helvete inte då för?

Ponera att en planet bildats 200 miljarder år innan vår... borde deras teknologi då inte vara jävligt långt före vår egen? Betänk också att vi redan tagit oss ut i rymden.

Jag såg en gång en dokumentär som jag vill minnas kallas "flying rods", en dokumentär om främmande livsformer och delvis om liv på andra planeter. En av männen i dokumentären var inne på samma sak som jag, människans begränsade begreppsapparat. Han skrattade förnöjt åt vår bild av utomjordingar som små gröna män och menade att förutsättningarna för liv på andra planeter skulle kunna vara så annorlunda dem på jorden att vi i teorin skulle kunna ha en utomjording mitt framför ögonen på oss utan att förstå det. Vi har svårt att föreställa oss en levande varelse som inte har en bekant fysisk form. Jag nämnde denna teori för en kär vän en gång och fick då som svar: - Så utomjordingen skulle vara osynlig då, eller gjord av luft? Återigen så är vi tillbaka på ruta ett, om inte varelsen har en fast fysisk form så är den antingen gjord av luft eller så är den osynlig. Vi analyserar utifrån kända lagar.

Efter denna utläggning så vill jag sålunda presentera ett förslag. Istället för att förkasta allt mystiskt och "övernaturligt", varför inte göra helt tvärtom? Det har aldrig, så vitt vi vet, bevisats att själen, gud, sjöodjur, spöken eller ufon existerar. De flesta tvingas helt enkelt lita på alla historier som berättas av andra, historier som många, om inte de flesta tar för osanna. Märk dock väl att det heller aldrig bevisats att dessa företeelser inte existerar och i och med det så vill jag påstå att vi har ett val, vi kan tro eller inte tro. Jag vet iallafall vilket alternativ som jag anser vara mest spännande, hur jävla naiv och blåögd jag än kan uppfattas av andra.

Dagens musikvideo blir Fel del av gården med Movits... Enjoy: http://www.youtube.com/watch?v=LnaeImQ0TSg